Det började som ett alternativ för klubbar som på grund av geografin hade svårt att få fram en bra gräsplan. Sundsvall var väl allra först, 2002 om jag inte missminner mig. De flesta hade väl en viss förståelse för detta, även om det fanns ett visst motstånd redan då. Idag vet vi att Norrportens Arena i Sundsvall bara var startskottet på en lavinartad utveckling som lett fram till att vi sommaren 2015 kan ha nio allsvenska lag som spelar på plast istället för på gräs.Vi är nog många som förbannar det faktum att vi inte tydligare manifesterade mot den där plastmattan i Sundsvall 2002, men vem hade kunnat ana att det skulle gå så långt?Ett av argumenten från plastförespråkarna brukar vara att en konstgräsplan är bättre än en dålig gräsplan. Det är en jämförelse som är ganska irrelevant i mina ögon. För en dålig gräsplan ska inte heller vara ett alternativ om Allsvenskan på allvar vill vara en liga med lag som ska konkurrera om talanger och platser i de europeiska cuperna. I min värld borde en väl godkänd gräsplan vara ett av minimikraven för att få sin elitlicens.Detta är ingen vetenskaplig studie, därför tänker jag inte heller ge mig i kast med att diskutera skaderisk, ekonomi eller hur spelet påverkas av att gräs byts mot plast. Även om jag är rätt övertygad om att det finns många intressanta fynd att göra här för den som vill gräva djupare i ämnet. Och jag är också medveten om att plastmattorna blir allt bättre och mer lika gräs.Men för mig är detta främst en fråga om andra värden som är svårare att presentera i form av statistik. För mig har en nyklippt gräsplan ett egenvärde i sig. Det är ett av de starkaste minnena från när jag i slutet av 90-talet började gå på Olympia, den perfekta gräsmattan. Och som knattespelare i ännu yngre år var de roligaste matcherna mot de lag som hade bäst gräsplaner. För inget slog känslan av att springa in på en jämn, fin matta med nykritade linjer.Kalla mig gärna nostalgisk och gammalmodig, det har jag inget emot. Jag vet att en del tycker att plastmattorna är en naturlig utveckling för fotbollen, men jag håller helt enkelt inte med. Och det glädjer mig att allt fler elitspelare också höjer sina röster i frågan. Det som förvånar mig är dock att inte fler supportrar gör det. Att klubbar som Elfsborg, Norrköping, Djurgården och Hammarby idag spelar på plast utan att detta föregåtts av massiva protester är för mig en gåta. Om jag har missat dessa protester så får jag ödmjukt be om ursäkt. Jag vet också att kommunerna i många fall äger arenorna och därmed bestämmer vilket underlag de ska ha, men att enbart hänvisa till detta är verkligen att underkasta sig. Vi supportrar har väl en stolt tradition av att stå upp mot saker och beslut som vi inte håller med om? Men här har supporterkollektivet lagt sig platt.Jag har idag ingen lösning, så det här inlägget är egentligen mest allmänt gnäll. Det jag däremot hoppas är att fler börjar gnälla och att det ur allt gnäll kan uppstå en konstruktiv debatt om hur vi kan motverka utvecklingen. För även jag, som är en fanatisk supporter av Allsvenskan som serie, kan nog komma att tröttna om detta är framtiden.Andreas Hägg, styrelseledamot i Supporterklubben Kärnan