En dryg vecka kvar av 2014 och hur tjatigt det än är att skriva det så har det varit ett händelserikt år. Jag ska inte ge mig på en summering, det skulle ta hela dagen, men vi kan nog enas om att det varit både djupa dalar och höga toppar, där premiären och ombyggnadsbeskedet får räknas som de två ytterligheterna. En del av mig vill bara dra ett streck över hela säsongen och enbart blicka framåt, men jag tror ändå att det är viktigt att vi minns allt som hänt under 2014 och lär oss av det. För ingen kan ändra på det som skett, däremot kan vi förhoppningsvis ta med oss viktiga lärdomar in i framtiden.Framtiden ja. De flesta har ju läst skriverierna om klubbens ekonomi och det är förståeligt att man känner både oro och lite ilska. Det tycker jag är bra, för dessa känslor tyder på att man bryr sig om HIF. Total likgiltighet vore inte att föredra om du frågar mig. Vi följer utvecklingen med stort intresse och årsmötet kan nog bli väldigt intressant ur flera aspekter.Även vi i Kärnan ska ju hålla årsmöte, närmare bestämt den 10 januari klockan 14.00 på Olympia. Jag hoppas att du som medlem dyker upp för det är en till stora delar ny styrelse som ska röstas in. Jag kommer att ställa upp för omval, men de flesta styrelseledamöter tackar för sig. Jag kommer givetvis sakna dem och deras insatser, men jag är helt övertygad om att de nya som kommer in har mycket att bidra med. Vill du vara med? Eller vet du någon som skulle vara lämplig? Hör av dig till valberedningen, de tar gladeligen emot förslag.Även om vi inte kommunicerar så mycket just nu så sker det saker i kulisserna. Vi för bland annat samtal med en ny samarbetspartner som vill utforma en riktig fotbollspub i Helsingborg tillsammans med oss. Dialogen med The Headless Swan har runnit ut lite i sanden, vilket vi trycker är väldigt tråkigt. Vi hade ett fantastiskt fint samarbete med dem, men ibland så blir det inte riktigt som man tänkt sig.Vi har också en ständig dialog med HIF kring Olympias ombyggnad. Det kommer bli lite struligt de första matcherna när kapaciteten är väldigt begränsad och vi tittar nu på olika lösningar kring var de sjungande supportrar ska hålla till. Jag ber er redan nu ha förståelse för de beslut som fattas, även om de blir långt ifrån optimala. Det gäller att kompromissa och det är bara för ett fåtal matcher i väntan på Sveriges bästa hemmasektion. Vi återkommer med information, till dess tycker jag att du ska göra som över 2000 andra HIF:are redan gjort, införskaffa ditt säsongskort.Jag tänker inte bli mer långrandig än så är. Tror nog de flesta har bättre saker för sig så här dagarna innan jul än att läsa mitt blogginlägg. Men jag vill rikta ett stort varmt tack till alla som ställt upp runt Kärnan och HIF under året. Ert engagemang är helt ovärderligt och jag önskar verkligen att det håller i sig. För vi står inför en nystart 2015, ny arena och Henke vid rodret. Jag ser redan fram emot det. Öster borta i januari blir kick off-resan, missa inte att boka in den.Ha en riktig god jul och därefter ett gott nytt år!Rödblå hälsningarMartin Nilsson
Plastens utbredning är gräslig
Det började som ett alternativ för klubbar som på grund av geografin hade svårt att få fram en bra gräsplan. Sundsvall var väl allra först, 2002 om jag inte missminner mig. De flesta hade väl en viss förståelse för detta, även om det fanns ett visst motstånd redan då. Idag vet vi att Norrportens Arena i Sundsvall bara var startskottet på en lavinartad utveckling som lett fram till att vi sommaren 2015 kan ha nio allsvenska lag som spelar på plast istället för på gräs.Vi är nog många som förbannar det faktum att vi inte tydligare manifesterade mot den där plastmattan i Sundsvall 2002, men vem hade kunnat ana att det skulle gå så långt?Ett av argumenten från plastförespråkarna brukar vara att en konstgräsplan är bättre än en dålig gräsplan. Det är en jämförelse som är ganska irrelevant i mina ögon. För en dålig gräsplan ska inte heller vara ett alternativ om Allsvenskan på allvar vill vara en liga med lag som ska konkurrera om talanger och platser i de europeiska cuperna. I min värld borde en väl godkänd gräsplan vara ett av minimikraven för att få sin elitlicens.Detta är ingen vetenskaplig studie, därför tänker jag inte heller ge mig i kast med att diskutera skaderisk, ekonomi eller hur spelet påverkas av att gräs byts mot plast. Även om jag är rätt övertygad om att det finns många intressanta fynd att göra här för den som vill gräva djupare i ämnet. Och jag är också medveten om att plastmattorna blir allt bättre och mer lika gräs.Men för mig är detta främst en fråga om andra värden som är svårare att presentera i form av statistik. För mig har en nyklippt gräsplan ett egenvärde i sig. Det är ett av de starkaste minnena från när jag i slutet av 90-talet började gå på Olympia, den perfekta gräsmattan. Och som knattespelare i ännu yngre år var de roligaste matcherna mot de lag som hade bäst gräsplaner. För inget slog känslan av att springa in på en jämn, fin matta med nykritade linjer.Kalla mig gärna nostalgisk och gammalmodig, det har jag inget emot. Jag vet att en del tycker att plastmattorna är en naturlig utveckling för fotbollen, men jag håller helt enkelt inte med. Och det glädjer mig att allt fler elitspelare också höjer sina röster i frågan. Det som förvånar mig är dock att inte fler supportrar gör det. Att klubbar som Elfsborg, Norrköping, Djurgården och Hammarby idag spelar på plast utan att detta föregåtts av massiva protester är för mig en gåta. Om jag har missat dessa protester så får jag ödmjukt be om ursäkt. Jag vet också att kommunerna i många fall äger arenorna och därmed bestämmer vilket underlag de ska ha, men att enbart hänvisa till detta är verkligen att underkasta sig. Vi supportrar har väl en stolt tradition av att stå upp mot saker och beslut som vi inte håller med om? Men här har supporterkollektivet lagt sig platt.Jag har idag ingen lösning, så det här inlägget är egentligen mest allmänt gnäll. Det jag däremot hoppas är att fler börjar gnälla och att det ur allt gnäll kan uppstå en konstruktiv debatt om hur vi kan motverka utvecklingen. För även jag, som är en fanatisk supporter av Allsvenskan som serie, kan nog komma att tröttna om detta är framtiden.Andreas Hägg, styrelseledamot i Supporterklubben Kärnan
Mitt första år som ordförande närmar sig sitt slut
Jag vet, det återstår en match innan säsongen är slut men jag väljer att redan nu knyta ihop säcken. Mitt första år som ordförande i Kärnan är snart över och man kan väl utan att överdriva summera det som händelserikt. På gott och ont.Vi fick ju utan tvekan en mardrömsstart på årets Allsvenska. Alla de planer vi i styrelsen hade jobbat med under försäsongen fick läggas på is, då allt kom att handla om det tragiska som hände i premiären. Efterspelet blev intensivt och jag satte mig i situationer jag aldrig kunnat föreställa mig bara några veckor tidigare.Direktsända debattprogram och otaliga intervjuer både med svensk och internationell media. Jag kan ju utan omsvep erkänna att jag inte direkt var förberedd på att mina första månader som ordförande skulle se ut så. Samtidigt tycker jag självklart att debatten var viktig med tanke på det som hände, även om det ibland kändes som att vi som förening fick ta ett orimligt stort ansvar, något vi också markerade mot under en tid.Men vi red ut den värsta stormen och jag är övertygad om att vi gjorde det som en starkare förening än vi var innan. Vi kunde så smått börja fokusera på vår vanliga verksamhet igen. Resor, souvenirer, talarkvällar, fotbollsturnering och allt annat som jag främst förknippar med vårt uppdrag. Att vi i Kärnan lyckats bygga upp ett stort förtroendekapital under 2013 tror jag var nyckeln till att vi inte tappade i medlemsantal under 2014, något som annars vore rätt logiskt med tanke på omständigheterna. Om vi tappat i anseende kan jag inte svara på, det krävs nog undersökningar för det. Men en sak är säker; det stöd vi känt från våra medlemmar har varit betydelsefullt, tack för det.På planen har 2014 varit en mindre katastrof. Som HIF:are är man inte direkt van vid att främst ha koll på den nedre halvan av tabellen, men så har det varit i år. Även i klubbledningen har det varit turbulent med Pauls avgång och många rykten som svept fram och tillbaka. Det känns lite som om det hela tiden väntat nya hinder runt hörnet när man övervunnit ett.Men 2014 har inte bara varit negativt, inte alls. Vi har fått se många exempel på troget supporterskap, människor som verkligen ställt upp runt klubben när murarna rämnat. Det är en uttjatad klyscha att det är lätt att vara supporter i medgång, desto svårare i motgång, men det är en klyscha som verkligen är sann. Vi testas i motgångar, och under 2014 har vi verkligen testats och jag tycker att HIF-familjen överlag får med beröm godkänt. Jag är jävligt stolt över alla som vägrar att ge sig, som ständigt hittar ny energi och orkar ta debatten med folk som helst ser att Olympia förvandlas till en grusparkering. Engagemanget på gräsrotsnivå är avgörande.Om säsongen började med mörker så avslutas den desto ljusare. Beslutet som togs i kommunfullmäktige den 22 oktober kommer betyda oerhört mycket för vår framtid. Med en ombyggd arena får vi äntligen bättre förutsättningar för att kunna konkurrera med de andra större klubbarna i Allsvenskan. Men vi kan inte luta oss tillbaka och tro att en ny arena löser allt, vi måste bibehålla engagemanget. Det gäller både oss ideellt arbetande supportrar och de som är anställda av klubben. Man får ingenting gratis.En annan sak som varit positiv under året är vårt samarbete med HIF. Inte minst sedan Joel Sandborg tog över som tf klubbdirektör har vi haft en bra dialog i många olika frågor. Kampanjen Fullsatt Olympia är ett bra exempel, där vi verkligen samarbetade som ett team. Den dialogen och det samarbetet tycker jag är extremt viktigt, tillsammans med transparens och ömsesidig respekt för varandras utmaningar. Och det tycker jag att vi har idag och jag ser inte att det skulle bli annorlunda nästa säsong.Till sist vill jag tacka. Först och främst mina kollegor i styrelsen. Ett extra tack till Per-Olof Persson, Andreas Hägg, Rickard Ronnovius, Andreas Grönvall, Samuel Nilsson och Robin Ahlberg som nu kliver åt sidan för att ge plats åt nya krafter. Tack också till alla medlemmar till alla som på ett eller annat sätt stöttat oss under året.Det ska bli ruskigt skönt med lite ”ledighet” från Kärnan och få tid att ladda batterierna inför 2015. Det blir ett spännande år, bland annat med nya kollegor i styrelsen.Men som jag inledde med att skriva, 2014 är inte riktigt slut. Vi ses i Gävle och på talarkvällen om Olympias ombyggnad.Ha det gott!
Martin Nilsson
Äntligen!
Olympias ombyggnad har varit en riktig följetång. Jag vet inte hur många årsmöten jag suttit på där det visats skisser och bilder på ”nya Olympia” och representanter för klubben har stolt berättat att det snart är verklighet. Det var nästan så att man började se ombyggnaden som en hägring. Lite som när det under flera vintrar i rad snackades om Álvaros återkomst till HIF, ena sekunden var han helt klar, nästa var det bara ett löst rykte. Frustrerande, minst sagt.Men Álvaro kom hem till HIF igen och onsdagen den 22 oktober klubbades också Olympias ombyggnad igenom. Ingen kan kritisera oss HIF-supportrar för att inte ha tålamod och oj vad vi har förtjänat detta.De senaste 10 åren har vi hamnat på efterkälken. Medan konkurrenterna byggt nya arenor har vi stått och stampat på Olympia som blivit mer omodern för varje säsong. För det är ju trots allt så, att publiken idag har andra krav på komfort och upplevelse när de går på fotboll. Jag menar inte att jag vill att Olympia ska ha biofåtöljer med dryckeshållare, men att kunna ha skydd från regn och slippa köa 20 minuter för en korv är hygienfaktorer 2014. Dessutom är toppklubbar idag beroende av att kunna ha bra erbjudanden för sponsorer och företag, det har inte HIF kunnat erbjuda de senaste åren.För oss sjungande supportrar blir ombyggnaden också ett oerhört lyft. Vi kommer få en riktig hemmaläktare med tak som kommer ge oss enormt mycket bättre förutsättningar att skapa drag och rekrytera nya supportrar. Jag ser redan framför mig hur vi har en mullrande, vibrerande kortsida med aktiva supportrar som bildar en massiv ljudvägg. Ett ljud som stannar kvar och sprids inne på Olympia. Jag ryser vid bara tanken.Att vi kunnat tillgodose de olika behov som finns är tack vare HIF och de supportrar som ingått i arenagruppen. HIF har hela tiden varit lyhörda inför våra önskemål och genom ett gott samarbete har det hittats bra lösningar vilket resulterat i flera nöjda parter. Olympia blir en arena för alla – tack till alla inblandade.En sak som gör mig extra stolt är att namnet Olympia behålls och att vi bygger om på samma plats som Olympia legat på sedan 1898. Att vi även framöver kommer spela på riktigt gräs är ju självklart, i Helsingborg är det inte ens en fråga för diskussion och det kommer det aldrig bli.2017 är ombyggnaden helt klar, men redan under 2015 kommer vi kunna flytta ner våra sjungande supportrar till vår nya hemmaläktare. Exakt när vet vi inte idag och det kommer inledningsvis att vara begränsad kapacitet. Jag ser fram emot den flytten väldigt mycket, 37:an är inte optimal som ”klackläktare” om vi har för avsikt att växa och utvecklas, och det har vi!Södra stå i dess nuvarande form har funnits sedan 1985 och många av dagens engagerade supportrar har format sitt supporterskap där. Det glädjer mig att läktaren ska få en rejäl upprustning för det är i ärlighetens namn ganska sorgligt hur utvecklingen har sett ut där.På måndag mot IFK tar vi därmed avsked av ”gamla” Södra innan den rivs, och vi gör det genom att flytta alla våra sjungande supportrar dit. Jag hoppas att unga som gamla lyssnar till vår uppmaning och sluter upp på södra, som i gamla tider. Och som vi ska göra framtiden.Till sist har jag några uppmaningar:1. Kom till The Tivoli på måndag. De öppnar klockan 16.00 för alla som vill ladda inför säsongens sista hemmamatch. Sen går vi gemensamt upp till södra stå!2. Köp biljett till Gävleresan. Jag ska dit och jag ser verkligen fram emot det. 2014 har på många sätt varit ett tufft år, men nu ljusnar det. Och jag hoppas att många vill åka på denna lördagsmatch. En riktig idiotresa – och de brukar vara väldigt roliga och minnesvärda. Och lönen är ju på ingång!Vi ses på södra och i Gävle!Martin Nilsson
48 anledningar till framtidstro
Om vi vinner de tre matcher som återstår slutar vi på 48 poäng i årets allsvenska. Oavsett vilken tabellposition det ger oss så är det ett styrkebesked. Det skulle också innebära att vi då endast har en förlust på de 17 senaste matcherna. Vem hade kunnat tro detta för några månader sedan?Mycket tyder också på att vi har en ombyggnad av Olympia runt hörnet. Det känns som att ombyggnadens vara eller icke vara har debatterats i en evighet och det känns otroligt skönt att den nu är inom synhåll, mer än någonsin tidigare. Och det är nog så att den egentligen inte kan komma mer lägligt, efter en av de tuffaste säsongerna i modern tid.Vi har tappat en del publik i år. Vad det beror på kan vi i nuläget bara spekulera i men det är nog ingen vågad gissning att det som hände i premiären mot Djurgården är en högst bidragande orsak. Men vi och HIF som förening, har kämpat på under året och kraftsamlingar likt den vi hade inför matchen mot Brommapojkarna visar att det finns engagemang och samsyn kring hur fotbollen i Helsingborg ska vara och vilken roll den spelar.Men nu, med tre omgångar kvar av årets Allsvenska, vill jag inte älta det som varit längre, även om vi självklart aldrig får glömma. Nu vill jag fokusera på framtiden, som i mina ögon ser allt ljusare ut. Jag vill inte heller älta publiktapp även om jag självklart tycker att det är beklagligt att en del slutat stötta klubben.Jag vill lägga all energi och kraft på de tre sista matcherna och på er som allt jämt står vid klubbens sida. Vi ska få iväg ett stort följe till Falkenberg och sen ska vi satsa minst lika stort inför den sista hemmamatchen mot IFK Göteborg på Olympia. Till den kommer det att planeras något extra, håll utkik.Därefter väntar årets Hardcore-resa till Gävle och det ryktas om att många redan börjat planera inför denna. Den ser jag särskilt mycket fram emot! Fixa dina biljetter till Falkenberg och IFK Göteborg redan nu, information om Gefle borta kommer inom kort.Efter Gefle-matchen väntar en lång vinter full med abstinens, men framför allt planering inför 2015. Jag är redan laddad och jag ser fram emot att engagera mig i frågor om hur vi ska göra nästa säsong till en stor revansch på alla plan.Det är vi tillsammans som ska göra 2015 till revanschens år. Vi som under året aldrig lämnat klubbens sida ens när de mest isande vindarna piskat oss i ansiktet. Det är vi som ska bygga framtidens HIF där klubbledning och supportrar samarbetar och utvecklas.Men först, 48 poäng ska vi ha. 270 minuter återstår av Allsvenskan 2015 – se till att inte missa en sekund. För årets sista spark är också den första sparken som ska leda HIF tillbaka till vinnarspåret.Så stäck på er, HIF:are i hela landet. Framgång är tillfälligt, lojalitet är för evigt. Nu kör vi ända in i det berömda kaklet!Mot 48 poäng!PS: du har väl inte missat vår Álvaro-fond? Läs mer här.Martin Nilsson